Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ängalikt och mäktigt i domkyrkan

/
  • Det var helt fullsatt när Bachs Juloratorium, del 1-3, framfördes av Nordiska kammarorkestern under ledning av Anders Eby, med solister som Bo Rosenkull.

Det var mer än fullsatt i Härnösands domkyrka i söndags kväll när pukorna slog igång den inledande Jubelkören i Bachs Juloratorium.

Annons

Och Bach slog verkligen på stora trumman när han skapade sitt mest folkligt älskade körverk. Efter pukorna följer flöjterna, sedan kommer oboerna och violinerna och slutligen höjer sig trumpeterna änglalikt upp mot kyrktaket. När man tycker att orkestern fyllt luftrummet stämmer så den mäktiga kören upp med: Jauchzet, frohlocket! auf, preiset die Tage! Jubla, var glada, för dagen är inne!

Det var en glädje att sitta i den renoverade domkyrkan och uppleva detta. Återklangen från väggar och tak gav ett sällsamt djup i tonerna, trots att kyrkan var fullpackad hördes varje ton. Nordiska Kammarorkesterns blåsarsektion har jag tidigare berömt för att under Christian Lindbergs ledning så förnämligt och distinkt plocka noterna. I söndagskväll med Anders Eby vid pulpeten och under domkyrkans valv var det minst lika bra. Peter Liljenberg på fagott och Maria Garlöv-Thorsell på flöjt bör dock få särskilt omnämnande.

Bach skrev verket som sex fristående kantater till julhelgen 1734/35, att uppföras under julens sex festdagar. 1:a, 2:a och 3:e-dag Jul, Nyårsdagen, söndagen efter nyår och den sista delen på trettondagen. Som ofta i sina verk återanvände han musik från tidigare tillfällen och blandade även in kända psalmer. Till Juloratoriets första koral använde han Luthers påskpsalm O huvud blodigt sårat, på det sättet ville Leipzigs organist påminna de glada julfirarna om vad som komma skulle. I nästa kantat kommer en annan älskad psalm Av himlens höjd oss kommen är, på Bachs tid förväntades då kyrkobesökarna sjunga med. Men Bach återanvände även världslig musik till juloratoriet. Den inledande jubelkören till exempel var ursprungligen skriven som en hyllning till drottningen av Polen-Sachsen på hennes födelsedag. Jag kan tycka att det är som en blinkning från Bach. Genom att samma toner som tidigare med buller och bång hyllat en förnäm och världslig kunglighet nu jublar över att den himmelske konungen ligger lindad i en krubba så ville Bach visa vem han tyckte hade den verkliga makten. Men hans intentioner kom på skam, renläriga ortodoxa tyckare avfärdade på grund av detta oratoriet som en parodi. Inte förrän en bit in på nittonhundratalet började det att uppföras mer allmänt.

På Bachs tid var alla röster manliga, men idag är det ovanligt med countertenorer. Fast Mikael Bellini hade inga problem med altens höga toner. Det var imponerande att höra honom sjunga vaggsången Schlafe, mein Liebster.

Även de övriga solisterna var njutbara att lyssna till. Lena Moens ljusa och ändå mjuka sopran, Bo Rosenkull som sjöng bas och tenoren Mikael Stenbaek som livfullt reciterande evangelist. Stenbaeks duett med flöjten i arian Frohe Hirten gav mersmak.

Anders Eby dirigerade med nigningar, pekfingrar och hela handen både kör och orkester. Tydligt var att han var nöjd, i pauserna mellan kantaterna när han demonstrativt satte sig med benen i kors på dirigentstolen för en minuts tyst vila gav han nickande beröm till höger och vänster. Och alla förtjänade det. Orkestern var ett samstämmigt instrument med otaliga klanger och den stora kören fyllde upp baktill och klarade galant att höja stämningen till julefröjd.

I söndags spelades de tre inledande kantaterna, 4-6 kommer att uppföras på Trettondagen i domkyrkan.

KONSERT

Bachs Juloratorium del 1-3

Nordiska kammarorkestern

Dirigent: Anders Eby

Solister: Lena Moen, sopran, Mikael Bellini, countertenor, Mikael Stenbaek, tenor, Bo Rosenkull, bas

Härnösands domkyrkokör under ledning av Fredrik Sixten, Sundsvalls kyrkokör under ledning av Pernilla Backlund

Annons
Annons
Annons