Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alldeles äkta i sitt tonfall

Annons
Alldeles äkta i sitt tonfall

Teater

Ensamcyklaren

Text: Sofia Fredén

Regi: Anette Norberg

Musik: Örjan Lidén

Scenografi/kostym: Hansson Sjöberg

Mask: Birgitta Rasmusson

Ljussättning: Claes Hilding

Medverkande: Mårten Andersson, Lotta Beling, My Bodell, Per-Johan Persson och Ingrid. Urpremiär i lördags på Konsertteatern i Sundsvall.



Teater Västernorrlands Ensamcyklaren blir en given succé på skolorna och i sina offentliga föreställningar i länet under hösten. Sofia Fredéns pjäs är rolig och varm och alldeles äkta i sitt tonfall, rakt igenom hela pjäsen.

När 11-åriga Atma får sin systers avlagda mountainbike blir hon "en fri människa, jag cyklar vart jag vill". Som en upptäcksresande i en främmande kontinent ger hon sig ut i världen. I den stora världen, den som ligger två kvarter bort från radhusen, finns människorna som lockar och fascinerar. Skejtaren Shanti som ska vara så tuff men nog är ganska söt ändå. Den stora killen, säkert 20 år minst, som dricker öl och inte tycks veta att det inte är bra att dricka öl, man blir ju full av öl.

Den gamla tanten som pratar så konstigt och dessutom kan tala med ankorna och ser berg och sjöar i en utspilld kaffefläck. Den där rufsiga killen som står i gathörnet och sjunger konstiga låtar som inte alls låter som Destinys Child. Världen är bra konstig men den är rolig också.

Och det måste vara roligt att spela teater när det man spelar känns som en så välbekant minnesglimt, precis så där var det. My Bodell som spelar Atma är 27 år gammal i verkligheten men hon ä r 11 år i pjäsen. Jag har aldrig sett en vuxen skådespelare spela barn med en så klockren träffsäkerhet.

Och Ingrid Wallin sedan...först är hon lite halvsenil virrgumma i blommig morgonrock och sedan blir hon gatusångare som försöker låta som Bob Dylan och visst har vi, den vuxna publiken åtminstone, sett precis de där båda typerna förut. Och med precis samma igenkännande möter vi Lotta Belings mopedåkande storasyster Agnes, Per-Johan Persson som den gamla killen som är säkert 20 år minst och Mårten Andersson som skejtaren Shanti.

Det är inte ett dugg problemorienterad teater. Bara teater "från 8 år till evigheten". Visst är det bra att det finns sån teater också.

Lars Landström



Ensamcyklaren spelas både som offentlig föreställning och skolföreställning för mellanstadiet. Först spelas den fem veckor i Medelpad och därefter den 23-26 oktober i Örnsköldsvik, den 12-15 november i Kramfors och den 18-23 november i Härnösand.
Annons
Annons
Annons