Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi är alla mobbare

/

Annons

Ingen är en mobbare.

Alla är människor. Alla människor kommer inte överens, och vissa personer förtjänar faktiskt inte att få vara med i gemenskapen. Alla kan ju inte passa in överallt, eller hur?

Vi har bra argument för det, för det är såklart den mobbades fel att den inte passar in. Att den uppför sig fel, tycker fel, ser fel ut eller på annat sätt skiljer sig från mängden och utmanar våra egna fördomar och värderingar.

Man måste ju få säga ifrån, eller hur?

Och vissa är ju idioter, som inte förtjänar respekt.

Ingen är en mobbare.

Alla är mobbare.

Jag är med i en grupp på Facebook där journalister diskuterar journalistik med varandra. Gruppen har över tusen medlemmar och den är öppen för vem som vill läsa.

Nyligen uppstod en diskussion som kom att kretsa kring en utpekad person i gruppen. En person som kommenterade det mesta som skrevs, inte sällan i kritiska ordalag. Många av hans kommentarer var heller inte särskilt konstruktiva.

Diskussionen uppstod då en person hotade lämna gruppen om det inte blev ordning på torpet, och vissa personer slutade kleta ner forumet med irrelevanta kommentarer. Han fick genast medhåll från flera personer, och snart började tråden handla om hur man skulle gå tillväga för att blockera personen.

Det hela utvecklades till en situation misstänkt lik mobbning. Alla mot en. Vuxna människor som tipsade varandra om hur de skulle lyckas frysa ut en person som fanns i samma rum. Vuxna människor som skrattade och applåderade varandra när de lyckats hitta ett sätt att förpassa en utpekad person ur sin sfär.

När diskussionen så småningom ebbade ut var det en person som höjde rösten och sa ifrån. Som sa att hon tyckte det var obehagligt, att hon fick en dålig känsla i magen.

Flera höll med henne. Någon bad om ursäkt. Men flera personer fortsatte och var av uppfattningen att de hade rätt, att situationen var speciell, att det faktiskt var rätt att ta itu med problemet.

Det tråkiga är att alla mobbare anser säkert att de har rätt. De har argument. Är det inte att någon betett sig opassande så kan det räcka med att någon är ful.

Och det är vi vuxna som lär våra barn att det är okej. I vissa lägen är det okej att håna idioter, frysa ut icke önskvärda personer och skratta högt bakom ryggen på personer som inte är som vi.

Sedan läser vi tidningar och tittar på tevenyheterna och förfäras över barn som mobbas till döds. Ingen skulle erkänna att vi alla har del i det. Det är vi själva som formar det samhälle vi vill leva i. Det är vi vuxna som sätter ribban för vilket beteende som är okej, och som vi alla vet - barn gör inte som vi säger - barn gör som vi gör.

När vi vuxna hånskrattar åt någon, även om det är någon vi ser på teve som aldrig behöver höra det - då lär vi våra barn att det är okej att vara elak.

Ingen kan älska alla, och alla behöver inte vara kompisar. Men alla förtjänar att behandlas med respekt, och även personer som inte är som vi själva har ett existensberättigande. Kanske kan de till och med lära oss något, om vi tar oss tid att lyssna.

Veckans vårtecken:

Snösmältning, vårbäckar, tussilago, vitsippor och sol i all ära. Inget vårtecken slår att ramla över en liten damm där hundratals grodor samlats för att paras och lägga ägg. Det obeskrivbara ljudet som möjligen liknar mopedmotorer på håll, plasken, alla små huvud som sticker upp ur vattnet och klasarna av ägg som lägger sig på vattenytan. Lycka!

Annons
Annons
Annons