Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Telefonvett för tvåtusentalet

/

Annons

För länge sedan, i en annan tid, när inte internet fanns, då var det vanligt att människor ringde till varandra. Det kunde vara för att småprata, eller för att stämma av enstaka saker. Det kunde vara för att boka tider, planera och informera och diskutera saker.

Telefonen var en fantastisk uppfinning som gjorde att man inte längre behövde ta sig någonstans rent fysiskt för att kunna tala med en annan människa.

När mobilen kom behövde man inte längre vänta på att en person skulle finnas vid telefonapparaten, nu var det plötsligt möjligt att ringa upp när som helst, var än man själv och personen i andra änden befann sig, och kommunikation blev betydligt enklare än den dittills varit.

Och därmed föddes också ett krav på att alla skulle vara nåbara precis hela tiden. Stressande och bara några år senare ganska omodernt.

För idag, år 2011, finns sällan anledning att ringa upp. Det är i många fall till och med oartigt att ringa, om man inte avtalat tid för samtalet eller har ett extremt brådskande ärende.

Det finns sms, det finns mejl, det finns Facebook, Twitter och allehanda andra praktiska sätt att kontakta människor, utan att behöva avbryta dem i det de håller på med, eller tvinga dem att ogenomtänkt fatta beslut om möten eller annat, direkt i telefonen.

Företag som ägnar sig åt telefonförsäljning har insett detta, att människor i telefon har svårare att säga nej eller fatta genomtänkta köpbeslut. Annars skulle de såklart skicka brev istället, men då skulle de inget få sälja.

Jag har ofta svårt att uppfatta vad som sägs i telefonen, inte minst om jag är ute och går eller befinner mig i en miljö med andra störande ljud. Att bli avbruten av telefonen när man precis kommit igång med något man kanske gruvat sig för en stund är som att tvingas börja på noll igen. Behöver man ringa för att vissa saker är enklare att reda ut i tal, så är det enkelt att först ta reda på om det är okej att ringa.

Att ringa från hemligt nummer är nästintill en dödssynd. Då har man ingen som helst rätt att förvänta sig ett svar.

Det finns såklart undantag. Personer utan tillgång till internet eller med stora svårigheter att skriva måste såklart få ringa. Vissa akuta samtal kan kräva att man ringer upp. De allra närmaste är självklart också undantagna - människor man älskar kan man vilja höra rösten på utan att ha ett dugg att säga och så måste det få vara.

I affärer är det däremot tvärtom. Skriftlig kommunikation är dokumenterad utan att man behöver försöka minnas vad som sagts, eller fippla med pennor och papper medan man har någon som pratar i andra änden. Med skriftlig kommunikation slipper man missförstånd orsakade av bristande ljudkvalitet eller skånska. Och den skriftliga kommunikationen är mer respektfull mot andra människors tid, då den inte tvingar någon att reagera direkt och avbryta sin aktivitet.

Och behöver man tala med en person så går det att boka tid för samtalet. Eller varför inte ett riktigt möte ansikte mot ansikte?

Veckans coolaste:

Olle Frisk. Tolvåringen som rasade ner i ett björnide i Funäsdalen, väckte björnen och blev biten i låret. Han hann inte bli rädd, men tänkte att han inte ville dö eftersom han hade mer att göra, både den dagen och i hela livet. Och som inte vill att björnen ska skjutas. Det var ju inte björnens fel.

Annons
Annons
Annons