Annons

Britta, 84: "Jag blir ung av att stå i klacken"

Som 80-åring började Britta Häger från Själevad att gå på hockey. Nu, fyra år senare, är hon en av Modos trognaste supportrar och står mitt i hejaklacken. – Att stå i klacken håller mig ung både i kropp och sinne.

För ungefär fyra år sedan blev Britta Häger utskriven från Örnsköldsviks sjukhus efter att ha tillbringat flera år där på grund av tumörer i benmärgen. Britta, som alltid har gillat att röra på sig, påbörjade sin rehabilitering genom att skriva in sig på ett gym. Det var där hon genom en tillfällighet kom att introduceras för ishockey.

– Jag satt och trampade på cykeln bredvid en väldigt trevlig kille som bröt på finska, när tv kom och intervjuade honom så förstod jag till slut att han var hockeyspelare.

Han som satt och trampade bredvid Britta var Marco Tuokko, han och tv-reportern tyckte att Britta skulle gå och se en match eftersom hon aldrig hade sett hockey live.

– Första gången så satt jag på sittplats, men det var så tyst, jag ville ju stå och hoppa och heja.

Hon såg och hörde supportrarna Lumberjacks och kände en dragning dit, efter två matcher på sittplats så vågade hon sig till ståplats och klacken, att hon tog det beslutet har hon inte ångrat.

– De i klacken sa direkt till mig att de ville att jag skulle stå med dem. Ungdomarna brydde sig inte om att jag var en 80-årig tant med vitt hår, de var så underbara. Och de sa till mig att jag måste komma nästa match med.

Efter det är Britta fast, fast för hockeyn och fast för gemenskapen på ståplatsläktaren.

– Det märks inte att man är äldre, de är så underbart fina de ungdomarna och vi kramas mycket.

När 84-åriga Britta Häger möter oss i dörren till det radhus hon delar med sin make Thure i Själevad så har hon full Modo-utstyrsel med röda strumpbyxor och matchtröja.

– Det här är mitt matchställ, säger Britta och håller ut sin svarta kjol dekorerad med spelarautografer.

Det var Challe Berglund som hjälpte henne att få lagets alla autografer det året, inklusive Peter Forsbergs. Men det är en namnteckning som betyder lite extra för Britta.

– Zucarellos, det är guldklimpen det, det var alltid lite småbusigt när han var med. När han kommer in i ett rum så lyser hela rummet upp.

Har du någon favorit i laget nu?

– Nej, alla är viktiga för laget så alla är favoriter för mig.

Britta har en son som bor i Timrå, men han är inte speciellt hockeyintresserad så det blir inget snack om vem som håller på rätt eller fel lag.

– Det är bara jag i familjen som är hockeyfantast.

Brittas make Ture instämmer, han berättar att han bara varit på några matcher men att det inte riktigt är hans grej, han tycker att det är jobbigt med det höga ljudet.

– Men jag tycker att det är jätteroligt att Britta går på hockey, det är bra för henne och hon tycker att det är så roligt. Hon är jätteengagerad ett halvår sen får hon gå och längta det andra halvåret, säger Thure.

Det höga ljudet under matcherna är inget problem för Britta, och hon har en teori om det.

– Det är nog för att jag skriker så högt själv. När jag går på hockey så tränar jag ju både magmuskler och andra muskler för jag skrattar och klappar och skriker och hejar.

Britta pratar varmt om ungdomarna som står i klacken och stämningen där på läktaren.

– Jag har aldrig gjort något så trevligt förr som att stå i hejaklacken, det är så roligt med hockey, att stå där och känna glädjen och hoppa.

Om någon skulle reta henne så har hon ett knep för det, att bara hålla sig låg.

När hon pratar om det flikar Thure in:

– Berätta om poliserna.

– Poliserna ja, säger Britta innan hon fortsätter:

– Jag brukar gå ut i pauserna och en gång så träffade jag på en polis som sa att det var väldigt lugnt idag. Då svarade jag att de ju i alla fall gjort två mål.

Polisen hade då svarat att han menade att det är lugnt i klacken och att det alltid är det när Britta står där.

Vad är det som är så roligt med hockey?

– Tänk när spelarna är nere och tacklas i ett hörn, då är det sådan puls!

– Jag kan inte så mycket regler men jag är väldigt lokalpatriotisk och jag gillar verkligen att heja på laget och stå och hoppas och klappa. Vi är ju där för att stötta.

  • Anders Trollsås, VD Modo hockey, om Britta:

    "Vi ser Britta på varenda match här i Fjällräven Center, mitt i klacken. Vilket engagemang, det är helt fantastiskt! Hon är en av våra trognaste supportrar. Hälsa henne gärna från mig och MODO Hockey att vi verkligen uppskattar hennes support."

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons