Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I tomtens tjänst - sedan 1952

/
  • God Jul önskar Sollefteåtomten Yngve Sundqvist.
  • Efter jul börjar arbetet med att laga alla defekta leksaker Yngve Sundqvist fått in under året.
  • Hur många julklappar tomten delar ut varje år vet han inte och det är helt omöjligt att räkna hur många leksaker han har i Tomteverkstaden.

– Finns det några snälla barn här?
Sollefteåtomten Yngve Sundqvist har delat ut julkappar till barn på barnhem och barnsjukhus sedan 1952. I år är inget undantag.

Annons

Det surrar från en fläkt som hjälper till att värma upp tomteverkstaden. Hyllorna i de olika rummen är till brädden fyllda av allt från gamla leksaker som porslinsdockor i handgjorda möbler, vaggor, disneyfigurer, plåtbilar och träleksaker till moderna radiostyrda flygplan, helikoptrar, spel och lego.

– Lego är de bästa leksakerna, säger Yngve Sundqvist. Där får barnen lära sig något. Av att bara trycka på en knapp lär man sig inget.

Tomtekarriären inleddes på Margaretahemmet i Knivsta 1952. Det epileptikerhem där Yngve Sundqvist gått sjätte och sjunde klass, långt från föräldrarna i Sollefteå.

– Jag fick åka hem det året och i december åkte jag dit med leksaker, för jag mindes vilken hemlängtan jag haft och tänkte på dem som inte fick åka hem.

Efter sin första julklappsresa sökte han barnhem och andra institutioner i Norrland som han kunde besöka och dela ut julklappar till barnen. När han i slutet av 50-talet blev kallad Tomten första gången trodde han aldrig att verksamheten skulle bli så omfattande. Sedan dess har Yngve Sundqvist byggt ut sin tomteverkstad flera gånger för att få plats med alla leksaker han fått för att rusta upp och ge bort. Han får hjälp av kommunen med elen, men nu går det inte bygga ut mer för att hålla värmen i lokalerna.

– Det är omöjligt att svara på hur många leksaker som finns här.

För att få ihop pengar till resorna och redskap i verkstaden säljer han idag jultidningarna Smålänningens jul och Filip och Kaspersson. I år går julklappsresorna till Bollnäs, Ljusnäs och Kramfors.

– Jag brukar börja med att fråga om det finns några snälla barn. Sen får de inte slåss och de får inga gevär, pistoler eller TV-spel. Det passar inte in på de här ställena och inte i andra hem heller, för det är grymt nog i världen som det är.

Han ska också skicka leksaker till Riga. När han skickar leksaker utomlands är det plast och plåtleksaker som inte innehåller batterier som kan ta slut. Flera gånger under årens lopp har han delat ut julklappar på barnhem utomlands; Rumänien, Polen, Vitryssland och Ukraina, något han inte trott när han första gången delade ut julklappar.

– Då får man se hur bra det är i Sverige. Det var så tragiskt. Ibland när man gick och lade sig på kvällen lade man sig ner och grät. De blir så fantastiskt glada, när de fått julklappen släpper de den inte. När man ser glädjen hos barnen orkar man ännu mer.

Sollefteåtomtens bästa julminne är från 1967, när han delade ut julklappar i Frälsningsarmens barnhem i Malmberget.

– När vi slog in julklapparna tyckte föreståndaren jag skulle ge en stor bil med släp till en pojke som aldrig brukade få julklappar.

När pojken fått bilen hade han bara försvunnit och inte förrän Yngve skulle åka därifrån hittade de pojken.

– Då hade pojken krupit ner i sin säng med bilen, skrattar Yngve. Det är såna saker som gör att man orkar.

För sina gärningar har han tagit emot fina priser, bland annat kungens medalj i åttonde storleken 1994 för sina insatser för barn.

– Det var stort att ta emot en medalj av kungen.

Men det han kanske minns främst av händelsen var att Silvia frågade hans mor om hon ville ha en stol att sitta på. Själv önskar sig Yngve Sundqvist fred på jorden och att människor vore snällare mot varandra.

– Det har blivit så hårt nu, säger han som själv trodde mer på Tomten förr. Då var det inget gift i skogarna och det var mycket lugnare allting.

Annons
Annons