Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En konstmetropol i Ångermanland

/

När lungtuberkulosen härjade som värst hittade många svenska målare sitt konstnärsparadis på Österåsens sanatorium. Kända och okända samlades de här, somliga för att återvinna hälsan, andra för att byta tavlor mot mat och husrum.

Annons

På den tid då älvarna ännu var brusande otämjda och de ljusa sommarnätterna tankfullt svävade kring gråskäggig gammelskog lockades många svenska konstnärer av Ångermanlands vilda landskap. Den som inte hade råd att åka till Frankrike och måla ljuset i Provence packade pinalerna och begav sig i stället norrut.

På Österåsens dåvarande sanatorium samlades de; kanske stannade de bara en tid innan de fortsatte mot fjällvärlden, kanske blev de kvar som gäster på sanatoriet. Överläkare Helge Dahlstedt samlade konstnärerna kring sig och var en av de första att hävda att det finns ett samband mellan konst och hälsa.

I dag är det för många en självklarhet att offentliga miljöer ska förses med konst och göras så inbjudande som möjligt; sambandet mellan själsligt välmående och kroppsligt tillfrisknande är långt mer accepterat.

Annat var det för hundra år sedan. Den som var sjuk, som kanske rentav befann sig i lungsotens dödliga skugga, hölls i mer eller mindre sträng avskildhet - fjärran från konsten, livets skönhet och nöjen.

Resonemanget var helt i linje med dåvarande tidsanda; sjukdom var en allvarlig sak, kanske rentav ett straff för begångna försyndelser. Då passade det sig inte att man hade trevligt.

Men Helge Dahlstedt var inte den som rättade in sig i ledet. Denna omtyckta, robusta och varma person, "pappa Helge" för många av de unga tuberkulospatienterna, var den stora föregångsmannen i Västernorrland. Under de trettio år han var verksam på sanatoriet byggde han upp en enastående konstsamling med många av samtidens mest kända namn.

Helge Dahlstedt tillträdde sin tjänst 1919. Det var inte mycket han egentligen kunde göra för patienterna - frisk luft i ligghallarna, promenader, revbensoperation och inhalering var vad som stod till buds. Antibiotika fanns inte och för det mesta kunde man bara hoppas på det bästa.

Konst, konserter och annan kultur infördes på agendan av den nye överläkaren - understödd av sin hustru Eva som var den verkliga konstkännaren av de båda. En av de första konstnärer de lärde känna var Helmer Osslund, som målade Norrland som ingen annan, och vars hustru och son båda insjuknat i tbc.

- Han var en i raden av konstnärer som bjöds in till Österåsen; i många fall fick de bo på vindsvåningen i överläkarvillan, berättar Katarina Krutar på Österåsens hälsohem.

- De kunde också få hjälp med att hitta en stuga eller annat så att de kunde bo och måla; i gengäld såg Helge Dahlstedt gärna att de donerade någon tavla till Österåsen.

Och det gjorde de. Ryktet om den nya konstmetropolen spred sig snabbt och många konstnärer på väg mot ljuset i Lappland stannade till en tid på Österåsen. I Helmer Osslunds fotspår kom Leander Engström, Hugo Zuhr, X:et Erixson, Albin Amelin, Gideon Börje och många fler.

I dag är det kanske Kjell Roséns porträtt av "pappa Helge" som mest minner om konstnärernas era på Österåsen. Helge Dahlstedt, i mörk kostym och slips, står bredvid en ung tbc-sjuk flickas säng.

Han ser myndig men varm ut; bakom hans huvud lyser hoppets guldgula färg och i fönstret prunkar blommorna. Han ingav hopp och förtroende, inte bara för patienter utan också konstnärerna själva.

Helge Dahlstedt var också något av en äktenskapsrådgivare. Många patienter var helt unga och förälskelser ett nog så vanligt inslag.

- När man ville "offentliggöra" förhållandet satte man sig i en speciell soffa som man visste att pappa Helge skulle passera, säger Katarina Krutar.

- Han kallade sedan in de unga och berättade vad han tyckte. Och hans ord vägde nog ganska tungt i en tid av stora klasskillnader och stränga sociala regler.

Men det var inte bara konsten och kärleken som Helge Dahlstedt främjade. Kulturprofilerna avlöste varandra; legendariske Vilhelm Stenhammar höll konsert, Lars Widding författade, Einar Nerman tecknade sina troll, Karin Fryxell skapade sagofigurer.

- Österåsens sanatorium var en kulturell samlingspunkt på alla sätt, säger Katarina Krutar.

En rundvandring på det nuvarande hälsohemmet är som en konsthistorisk exposé. Här finns allt från Folke Ricklunds magnifika fjälltriptyk och Leander Engströms modernistiska och färgstarka Ofotenskildring till Olle Gills geometriska figurer i typisk 50-talsstil.

- Det finns många historier kring konstverken. Leander Engström, till exempel, var i Italien och behövde pengar. Han bad Helge Dahlstedt köpa en målning och det gick han med på - förutsatt att han fick en bonustavla. Det blev Ofoten, berättar Katarina Krutar.

Pengarna till konstinköpen bestod bland annat av receptpengar, ett slags dricks som dåtidens läkare erhöll när de skrev ut recept. Men många tavlor skänktes också av konstnärer som fått bo och måla på eller i närheten av Österåsen.

- Det finns också beställningsverk, som Erik Hallströms "Sommar" som hänger i matsalen, säger Katarina Krutar.

- Det var nog mer än en som chockerades av dess frispråkiga motivvärld. Den sågs med säkerhet som ekivok även om vi i dag tycker att den är väldigt oskyldig.

Även efter Helge Dahlstedts pensionering 1952 har man fortsatt samla konst på Österåsen. Här finns alster av nutida Norrlandskonstnärer som Åke Tjällman och hans Österåsengrupp, textilkonstnären Anna Molin och den uppmärksammade, numera bortgångna, Sollefteåkonstnären Atti Johansson

- Atti Johansson fick som ung och relativt nyinflyttad stort stöd av paret Dahlstedt, berättar Katarina Krutar.

- Konsten har fortsatt stor betydelse även nu när Österåsen är hälsohem. En vacker och stimulerande miljö har inte bara stor betydelse för människans välmående - via konsten kan man också bevara historien och ge en känsla av delaktighet och sammanhang. När man guidar folk och de får veta berättelsen bakom tavlorna, historien om Österåsen, är det ofta en verklig aha-upplevelse.

Tuberkulosen är borta, ligghallarna tomma och överläkare Dahlstedt borta sedan länge. Men konsten lever kvar - och kan berätta en alldeles egen historia.


KATARINA ÖSTHOLM
070-222 90 43

Annons
Annons
Annons