Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ugglejakten fick ett lyckligt slut

HUSUM. Från Ö-kioskens baksida lyfter den utmärglade berguven och seglar iväg neråt Husån.
Ett par lyft och landningar senare sitter den i kommunekolog Thomas
Birkös trygga famn.
– Den här hade inte överlevt länge till i det fria. Men blicken är klar och
fjäderdräkten fin, det är ett gott tecken, säger han.

Annons

För den stackars berguven blev det korta mötet med ett vintrigt Husum i går eftermiddag en lycklig historia.
Det var en av Ö-kioskens kunder som såg berguven sitta på ett ventilationsrör i snön utanför verandafönstret.
Han kom in och frågade vad det var för stor fågel vi hade på baksidan, säger kioskens ägare Lilian Lindström. Så vi ringde miljökontoret för att få hjälp. Och så ringde vi till er på tidningen.
När ÖA kommer till Husum vid halv tre-
tiden sitter berguven kvar på sitt ventilationsrör bakom kiosken. Den klipper med ögonen på ugglors vis, vrider några gånger på huvudet och burrar till fjäderdräkten.

SKRÄNANDE SKATOR
Ett par minuter senare lyfter den utan synbar ansträngning från sin plats, breder ut
sina breda vingar och glider iväg tätt över snön ner mot Husån.
Där landar den mjukt på taknocken till ett uthus.
Ugglejakten är igång.
Vi är dock inte de enda som fått korn på den främmande fågeln i byn.
En skock skator slår sig skränande ner i björkarna runtikring och talar högt och ljudligt om vad de tycker om den ovane gästen.
Efter en kort vila har berguven fått nog av skatuppvaktningen. Det bär iväg vidare upp bland husen på Dombäcksön. Nästa viloplats blir utanför källarfönstret till en vit villa på Nyhemsvägen.
Här slår sig berguven ner och sitter kvar ända tills miljökontorets folk anländer någon halvtimme senare.

DUBBLA HÅVAR
Utrustade med dubbla håvar smyger sig de fyra fram mot berguven, som nu flyttat närmare husknuten.
Uppmärksamheten från såväl skator som människor blir för mycket för fågeln. På
svaga vingar, men med elegansen i behåll, lyfter den än en gång från sin tillfälliga viloplats och seglar bort över vita gräsmattor.
Men inte så långt. Krafterna räcker till det skyddade hörnet bakom Lundqvist lejongula veranda 100 meter därifrån.
Här tar ugglejakten slut. Ett snabbt ingripande med håven av Thomas Birkö och strax sitter fågeln tryggt i hans famn.
Och tur är nog det. För något lugn för den svältfödda berguven blir det inte. Hunden Bamse, som bor i gula villan, skäller livat över den infångade fågeln och all övrig uppståndelse.
Vad roligt att få se en berguv på så nära håll, tycker Rut Lundqvist, som är tillfällig dagmatte åt dotterns hund.
Sedan bär det av tillbaka mot Ö-kiosken och miljökontorets bil. Berguven är helt
enkelt för svag för att klara sig på egen hand i naturen. Enligt kommunekologen Thomas Birkö, som själv arbetar inom Berguv Nord, beror fågelns beteende på svält och kraftlöshet.

KLAR BLICK
Den väger väldigt lite, högst ett och ett halvt kilo, och är mycket tunn, säger han och klappar försiktigt över fjäderskruden.
Känn här, bröstbenet känns tydligt och skarpt. På en frisk fågel ska det knappt
märkas.
Trots sin magra vikt visar fågeln upp goda tecken.
Blicken är klar och fjäderdräkten fin. Lite mat och vila så kan den nog må prima snart, tror han. Men helt säkert är det inte att den
klarar sig.
För berguvens del blir det kartongresa till Domsjö och någon av Berguv Nords avelsstationer i Domsjö. Här ska fågeln vila upp sig och sättas på födokur som på det bästa hälsohotell. I gynnsammaste fall kan den återvända till friheten om någon månad.
Men först får den säga tack och hej, såväl till nyfikna skolbarn som till Lilian Lindström på Ö-kiosken.

Fotnot: Berguvens ringmärkning visar vid en senare kontroll att fågeln är knappt ett år gammal, född i fångenskap under 2001 inom projektet Berguv Nord och utsläppt nu i
höstas mellan Piteå och Arvidsjaur. Då vägde den 2,6 kilo.

PER EURENIUS

Annons
Annons
Annons