Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Selma har levt i tre sekel

Selma Forsberg, Nordmaling, blickar tillbaka på sitt 105-åriga liv.

Annons

Hon har upplevt fyra kungar. Hon har levt i tre olika sekel. Hon har varit med om elektricitetens, cykelns, bilens, radions och TV:ns genombrott. 1912 åkte hon tåg för första gången.
Selma Forsberg i Nordmaling som nått den aktningsvärda åldern av 105 år är förhållandevis pigg. Den dagliga högtidsstunden är när sonen Gunnar, 79, kommer på besök.

Hon bor sedan knappt tre år på äldreboendet Korallen i centrala Nordmaling. Dessförinnan vistades hon i sin lägenhet i Olofsfors. Då cyklade eller promenerade Gunnar från Nordmaling för sina dagliga visiter en mil tur och retur.
Numera har han mamma på bara några hundra meters håll, vilket underlättat samvaron.
Jag får mat, dryck och god omvårdnad och behöver inte bekymra mig om någonting. Personalen är snäll men den har väldigt mycket att göra speciellt på helger och nätter. Visst händer det att jag kan bli lite otålig ibland, säger Selma Forsberg.
Roligast är att Gunnar kommer varje morgon men ibland önskar jag att han kom ännu oftare. Besöken av andra är inte så många, alla mina vänner och de flesta släktingar är ju döda för länge sedan.
Den ovanligt höga åldern till trots klarar fortfarande Selma de flesta av sina bestyr. Och minnet är det inget fel på. Däremot är hörseln och synen inte längre vad de en gång varit. Rullatorn hjälper henne att förflytta sig.

Hon föddes den 5 november 1896 i Rundvik, när Oskar II var Sveriges kung. Hon har upplevt 1800-talet, hela 1900-talet och nu alltså även 2000-talet. Förutom Oskar II har hon även varit med om Gustav V, Gustav VI Adolf och vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf.
I familjen fanns totalt 15 syskon två som var yngre än Selma. Fyra dog redan i späd ålder och tre av syskonen emigrerade så småningom till USA.
I dag är det bara jag som är kvar. Visst var det sjåigt hemma ibland, men i stort sett gick det bra.
Hennes pappa hette Karl-Magnus Pettersson och mamman Anna-Maria födde femton barn inom loppet av tjugo år.
På somrarna jobbade pappa som tummare och då brukade vi barn gå till honom med kaffe. Det gällde att hålla balansen när man gick på de smala brädgångarna i det vattenburna magasinet så att man inte trillade i vattnet.

Redan i unga år fick hon börja bidra till familjens försörjning genom att ta tjänst som piga i Rundvik.
1912 hade jag fått mitt första jobb på annan ort. Då skulle jag till Skellefteå för att jobba i en familj.
Resan dit var ett helt företag. Först åkte hon hästskjuts närmare fyra mil till Nyåker. Därifrån tåg till Bastuträsk där det var byte till Skellefteå.

När första världskriget bröt ut 1914 hade hon bestämt sig för att flytta hem och hade redan beställt tågbiljetter.
Frun som jag jobbade hos sa att nu kommer du dig nog aldrig hem. Men resan gick bra även om tåget var packat till bristningsgränsen.
Fast det höll på att gå galet. För när jag satt mig tåget sa dom någonting om Jörn. Jag förstod att jag tagit fel tåg och hoppade ut genom en öppen dörr trots att tåget redan var igång. En glasburk med smörgåsar, som jag fått av frun där jag jobbade och som jag höll i famnen, gick sönder men själv var jag helt oskadd.
När jag kom hem igen hade pappa köpt en stickmaskin. På den gjorde vi vantar, sockar, undertröjor, kalsonger, koftor och gensar, minns Selma som sedan dess gillat att handarbeta.

Sedermera fick hon tjänst hos en smedfamilj vid namn Forsberg i Olofsfors. I den familjen fanns sonen John, även han smed. Ganska snart fattade Selma och John tycke för varandra.
Han tyckte att vi skulle gifta oss redan efter några dagar. På den tiden fick man inte vara tillsammans innan man var gift, säger Selma.
1920 blev det i alla händelser giftermål och paret bosatte sig i Olofsfors där smederna hade tjänstebostäder. 1921 föddes äldsta sonen Erik som är bosatt i Hallstavik, 1922 föddes Gunnar, sedan 1985 pensionerad från posten som polischef i Nordmaling och 1928 kom lillpojken Lars, som är bosatt i Umeå.
1960 avled maken och sedan dess har Selma Forsberg levt ensam.
Jag ville inte ha någon ny karl. Jag hade ju mina söner och det räckte för mig.

Hennes intressen har legat åt det kyrkliga hållet och det gör de fortfarande. Kyrkliga kvinnogruppen och syföreningen har hon ägnat mycken tid åt. Kvällsandakten i radio hör hon fortfarande så gott som dagligen trots problemen med hörseln.
Livet har gått fort. Ett år kan tyckas långt om man tittar framåt men blickar man i backspegeln är det väldigt kort.
Hennes gudstro är fast, solid, stark och självklar. Och den har följt henne genom alla år i såväl medgångar som motgångar.
Jag hoppas att få komma till himlen när jag dör, säger Selma Forsberg, tar min hand i sin som är förvånansvärt len och varm och tackar för pratstunden.


PEHR-AXEL SUNDBOM

Annons
Annons
Annons