Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Såren i själen läker aldrig

+
Läs senare

När Louise Eek var 12 år förgrep sig mammans nye man på henne. Vid 14 års ålder blev hon utsatt för en gruppvåldtäkt. Fråntagen sin värdighet, skuld- och skamfylld, började hennes bana inom sexindustrin vid 19 års ålder. Det skulle dröja innan hon lämnar den för gott. Då har hon sammanlagt jobbat i sju år som strippa och har även erfarenhet av prostitution. Efter flera år av terapi arbetar hon nu bland annat mot pornografi och liberaliseringsvågen som hon upplever i samhället.
Hon ger en röst åt alla dem som gick under. Som inte hade den styrka som Louise Eek, trots allt, lyckades behålla.

Hon gör ett starkt intryck. Engagerad och ivrigt gestikulerande, med allvar och distans. Närmar sig det svåra ämnet, den svåra tiden, med en god portion humor.
Det finns ett talesätt att det som inte dödar stärker, konstaterar Louise Eek.
Louise Eek har valt att offentligt göra upp med sin bakgrund. Bland annat har hon författat boken Spelat liv som handlar om åren i porrbranschen.
Med hjälp av sina erfarenheter vill hon beskriva den verklighet och det självbedrägeri som döljs bakom rasslande armband, spelade leenden. Hon gör det i hopp om att väcka debatt och för sina barn och barnbarns skull, för alla kvinnors skull. Hennes bidrag till att förhindra att hennes egen historia upprepar sig. Och i grund och botten ett jämställdhetsarbete.
För många i det här yrket handlar det om att bli sedd, att få bekräftelse, att höra samman. Jag har träffat många som har jobbat i den här branschen och vi har alla liknande bakgrunder som gjorde att vi hamnade där.

Fattigdom och övergrepp är den största anledningen världen över att kvinnor säljer sina kroppar. Så var det inte helt och hållet i Louise Eeks fall. Hon är uppvuxen i en mycket välbärgad familj där fasaden utåt var det viktigaste. Men innanför väggarna i 16-rumsvillan rådde känslokylan. Pappan var despotisk, mamman svag. Sonen betydde allt och Louise fick höra att henne hade de fått för sina synders skull. Flickor skulle vara väna och behaga, vara männen till lags. När Louise var 12 år skildes föräldrarna och mamman träffade en ny man som förgrep sig på henne.
Han kom in i mitt rum, höll fast mina armar bakom ryggen och tryckte sin tunga långt ner i halsen på mig.

Ett fysiskt och ett psykiskt övergrepp mot ett barn hade skett. Men minst lika kränkt blev Louise när hennes mamma inte trodde på henne.
Våldtäkten skedde två år senare när hon likt andra tonåringar skulle göra ett slags uppror mot den stränga fostran hon fått. Det var föräldrafritt hos någon av innepojkarna. Louise drack en flaska vin och blev redlöst berusad. Hon våldtogs under timmar av tre pojkar.
Efteråt fick jag höra att det tog timmar att skura bort allt blod i bastun.
Det blev ingen anmälan, inget samtal, ingen terapi. Hon behöll det för sig själv.
Jag trodde att det var mitt fel, jag var ju full. Skammen gjorde att jag inte sa någonting.
Som 16-åring blev hon ännu en gång blev hon sviken, av en äldre man som glömde tala om att han var gift. Som 17-åring står hon ensam med ett barn. Ekonomin var inte den bästa. Hon kom i kontakt med en äldre porrklubbsägare som övertalade henne att börja dansa för män.
Toleransnivån steg så småningom och vad hon inte visste var att alla porrklubbar på landsorten var förtäckta bordeller.
Det var naturligtvis pengarna som lockade. Jag kunde säga att jag tjänade mer än min läkare. Jag kände mig också betydelsefull, till en början. Det fanns en sammanhållning bland oss som jobbade som jag uppskattade.

Äckelkänslorna, skam- och skuldkänslorna infann sig. Efter en månad var hon känslomässigt nollställd.
Det var tur att jag är så närsynt att jag slapp se dem, säger hon med distans.
En cancersjukdom gjorde att hon slutade i branschen. Det tog flera års terapi innan hon bearbetat en del av det hon varit med om. Människovärdet återkom och Louise Eek studerade till journalist. I dag läser på en magisterexamen i sociologi i Lund. Hon är tacksam för livet och är för det mesta glad.
Men helt går det aldrig över. Övergreppen är irreparabla.
De vuxna männens krav på tillträde till hennes kropp handlade definitivt inte om hennes sexualitet poängterar hon. Och hon är inte ens säker på att det handlar om de könsköpande männens.

Sexualiteten tillhör vårt innersta väsen och ett utnyttjande av ens innersta sätter djupa spår.
Det handlar om maktmissbruk. Om mäns historiskt självklara rätt att utnyttja kvinnan.
Det är därför jag inte vill kallas före detta prostituerad. Jag har erfarenhet av porrbranschen men jag har också något mer. Jag är människa, säger hon med eftertryck.
Louise Eek ser ett jämställt samhälle ÄR den enda lösningen på att kvinnor dagligen kränks och missbrukas både till kropp och själ ska upphöra.
Kvinnor ska ha rätt till en egen sexualitet istället för den kultur som länge fyllt kvinnor med skuld och skam. Sexualiteten bör vara lustfylld för båda parter där respekten måste bygga på jämställdhet inom relationen.
Det finns de som pratar sig varma för legala bordeller. Genom kabelkanalerna kommer porren in i våra vardagsrum då är det viktigt att samhället sätter gränser för vad som är okey och vad som inte är det.
I dag är Louise Eek osminkad för det mesta, nagellacket är borta. Förr var ytan viktigast, nu är det insidan.



KRISTINA SANDIN

Annons
Annons
Annons