Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politisk udd och poetisk skärpa på Galleri Utås

/

En kniv, djupt nedstucken i en bok om Örnsköldsviks fackföreningshistoria. En kliniskt skildrad industrimiljö utan mänsklig närvaro. Övergivna hus och rudimentära möbler som förvandlats till viloplats för örnar och ugglor.
Sommarens utställningar på galleri Utås är både konkret politiska och stillsamt poetiska.

Annons

När Galleri Utås öppnar för säsongen handlar det om allt från konst med politisk udd till den mest finstilt poetiska skärpa. Margareta Olofsson, som lyckats med konststycket att bygga upp ett högklassigt galleri på landsbygden utanför Husum, presenterar i år ett som vanligt brett urval där det finns plats för såväl keramik och skulptur som måleri och blyerts.

Ylva Westerlund och Mats Adelman är sommarens huvudutställare. Ylva Westerlund, med rötter i Husum men numera bosatt i Stockholm, har tagit avstamp bland annat i sitt stora intresse för politiska frågor.

– Bygdens historia är på så många sätt sammanflätad med min egen, säger hon.

– Jag reflekterar en hel del över vilka värderingar jag har fått med mig hemifrån. Många av verken bottnar i mig själv, uppväxten med en pappa som var politiskt engagerad och jobbade på Husumfabriken.

Titeln på deras gemensamma utställning är Swedish Wood, ett namn med många bottnar. Skogen skildras som kapitalråvara och varumärke för trä- och pappersindustrin, men också som ett sargat landskap där naturens perfekta ekosystem ersatts av ekonomiska system med vinstmaximering som ett allt överskuggande intresse.

Ylva Westerlunds laveringar av bolmande industrikliniska miljöer, utan en enda arbetare, blir en svidande pendang, liksom de tecknade seriefragment betitlade "Sulfate 3000" där en grönklädd, gasmaskförsedd och fullständigt anonymiserad människa rör sig i en naken skog. Eller det lilla föreningsstandaret som flaggar i nattsvart sammet.

– Men det finns också skönhet i de här miljöerna, och hopp. Det finns plats för nya symboler på standaret, säger Ylva Westerlund.

Mats Adelmans trä klingar i helt andra tonarter. Barndomens passion för fågelböckernas ömsint detaljerade artskildringar – där ikoner som Gunnar Brusewitz och Lars Jonsson var stora förebilder – ekar i hans egna träskulpturer.

En mindre skrikörn sitter på en pinnstol som verkligen består av pinnar; knappt barkade, nödtorftigt hopspikade. En enkel konstruktion, men också en klokstol för den som vill sätta sig däri och låta örnen viska i örat. En stol som påminner om varifrån alla stolar en gång kommer, oavsett om det är en sammetsklädd tron eller en sittovänlig skapelse i formgjuten designplast.

Den nordiska naturromantiken, skogen som en betydande del av den svenska folksjälen, är påtaglig hos Mats Adelman. Inte bara i de omsorgsfullt snidade och bemålade träfåglarna – en hackspett under taket, en liten stenfalk på en ekegren, en vanlig björktrast – utan också i skymningslandskapen, målade på tjocka träskivor. Det fångar en tidlös skönhet som fanns för tiotusen år sedan, en skönhet som finns nu.

Galleri Utås visar även verk av Aleksandra Kucharska – poetiska och ytterst finstilta blyertsteckningar, utförda med en stark känsla för ljus. Keramikern Karin Bengtson finns också representerad; hon visar ett rikt urval av den lövtunnaste brukskeramik med trådfina grafiska mönster. Här finns också Carolina Linnés mångfaldigade, hypnotiskt upprepade, husformer; utställningen avrundas med en serie målningar av Ulrica Lundberg.

Men hur var det egentligen med kniven i fackföreningsboken? Ja, den är visserligen djupt nedstucken. Men precis som i legenden om Kung Arthur och svärdet i stenen kan den dras ut igen.

Om bara någon vågar.

Annons
Annons
Annons