Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Maj minns sin barndoms jular

+
Läs senare

VÄSTERGENSJÖ. Maj Helander, 73 år, Västergensjö, Bredbyn, minns sin barndoms jular. Det hon saknar mest i dag är den
gemenskap som präglade byn.
Det var månaders förväntan och förberedelserna började
redan i september.

Vi började redan i september med allt bröd som skulle bakas. Med särskilda bröd som skulle sparas till julen, berättar Maj Helander som växte upp i Ödsbyn, Anundsjö, i ett stort gammalt hemman som funnits i generationer som finns i släkten än i dag.
Det var ingenting som jag så längtade efter som julen, då framför allt julaftonen och juldagsmorgonen. Vi barn hade länge i förväg sett fram emot den tiden. Ja, till och med på hösten, vid skördetiden, när vi band de första havrekärvarna, då fick man inte glömma att lägga undan minst en kärve som fåglarna skulle få till julaftonen.
Jag var yngst i en syskonskara av fyra och slapp väl undan med det mesta. Men veden hjälpte jag till med att bära in. Det skulle vara mycket ved inburen till julen.
Det fanns tid
Två av mina fastrar, Viola och Kristina, bodde också på gården och de var självskrivna familjemedlemmar.
Maj Helander minns den trygghet som fanns i och med att det var flera vuxna i närheten. Det fanns alltid tid för berättande. Fastrarna var goda berättare.
De hjälpte väl till med alla sysslor på jordbruket. När det var dags för för det finare julbaket skulle det finnas minst sju sorters kakor. Vi slaktade grisen i december, strax innan julen, det fanns inga frysar på den tiden.
Vi kastade in julklapparna, det var tidigare än tomtens intåg i hemmen. En julklapp jag minns var ett par skidor som jag så hett hade önskat mig. Åh, så lycklig jag var över dessa skidor.
Förväntningarna steg
1947 och 1948 var jag och en kusin ansvariga för djuren på byns fäbod. Vi hade ju en fin fäbod på den tiden. Vi drog iväg till fäbodvallen i tre omgångar, vår, sommar och höst. Korna gick snällt i flock efter skällkon som leddes av en förbodjäntorna. På vallen mjölkade vi och ystade den ost som skulle ätas till jul. Tre hus på den vackra fäbodvallen brann ned till grunden för tjugo år sedan ungefär.
Det jag också minns av vårt julfirande är att förväntningarna steg för varje dag. När det blev december sattes 23 stickor ut i snön på gårdsplanen. Den 24 var en gubbe. Det var den tidens julkalender. Vi plockade undan en sticka för varje dag som försvann av december månad.
Julgran hade vi och levande ljus. Vi prydde den med stora julgranskarameller med innehåll av kristyr.
Vi var 14 personer när julmiddagen serverades. Vi var alltid inbjudna till fastrarna på jullunch.
Juldagen var vi uppe tidigt och tände ljus i alla fönster. Det skulle vara levande ljus i fönstren när hästskjutsarna drog förbi till julottan i Anundsjö kyrka.
Vi hade sju kor och två hästar. Det var inte vanligt i min barndom att vi från Ödsbyn tog oss till julottan. Det var för lång väg.
Det var krigstid och en av hästarna hade tagits ut till beredskapstjänst.
Annandagen skulle släkten bjudas och det var den ena bjudningen efter den andra under hela julen.
Emma Jonsson i Ödsbyn, född 1894, död 1983, som var lärarinna på sin tid och som bodde granne med Majs familj har nedtecknat julfirandet i byn sådant det traditionellt firades vid sekelskiftet.
Hon delade ut den till alla som bott i byn och det var mycket i den skriften som senare generationer kan ha nytta av att veta, säger Maj Helander.
Julottan i Anundsjö kyrka
Det bästa med julfirandet i dag är julottan i Anundsjö kyrka. Den högtiden vill inte Maj Helander missa.
Det har blivit det finaste med vår nya tids firande. Nu kommer också stora skaror från skilda håll med bloss i händerna. En manifestation utan motstycke. Från Fanbyarna kommer ett tåg, från Västergensjö ett annat, från Sörmesunda och Sörböle ett tredje.
1993 gick Maj Helander i pension från vården där hon arbetat sedan 1957. Hon bor ensam i sitt hus efter makens död, i en röd gård uppe vid skogen i Västergensjö.
Hon kör bil och bil måste man ha om man vill bo kvar i sin by.
Maj Helander har avböjt att åka till Sundsvall och fira julen med sin dotters familj i år av ett enda skäl. Hon vill fira julottan i sin kyrka.
Nej, jag vill vara med i julottan i Anundsjö kyrka i år också. På julaftonen är jag inbjuden till min närmaste granne. Det får bli min jul och den är självvald.




ALICE NÄSLUND

Annons
Annons
Annons