Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Larmet går

SIDENSJÖ. Sirenen ljuder. En stund senare är styrkan samlad på brandstationen.
Sidensjös deltidsbrandkår är redo att fullgöra sitt uppdrag
– att släcka en brand eller göra en insats vid en trafikolycka.

Annons

Tre personer ingår i jourstyrkan. Lantbrukare, byggnadsarbetare och hantverkare, som efter det antal minuter det tar att åka till stationen blir brandmän.
Men alla som hör att larmet går kommer till stationen, säger Olle Byström, deltidsbrandman sedan 1985.
Brandstationen i Sidensjö har funnits länge. Den nuvarande byggdes 19721973. Men ett brandförsvar fanns långt tidigare. En trygghet för hela bygden.
Snabbt på plats
Det är viktigt att snabbt kunna vara på plats. Missar man brandförloppet under de första tio minuterna kan det vara omöjligt att släcka branden, säger Bruno
Byström som tillhört styrkan i 15 år.
I den ingår tolv personer, varav tre är reserver. 14 män och en kvinna. Inger Rönnmark var landets första kvinnliga brandförman.
Hälften av personalen är utbildade förmän och alla är dessutom utbildade till rökdykare. Det är ett kvalificerat gäng som ger sig ut för att lösa olika problem då nöden är som störst.
Varje jourstyrka, där en förman och två brandmän ingår, tjänstgör var tredje vecka.
Att larmet går hörs från sirenen från stationstaket. Men samtidigt har varje man en personsökare som larmar om vad som är på gång. Larmet kvitteras sedan på stationen via fax.
Och då är det bråttom.
Stort område
Värsta tiden är den mellan hemmet och brandstationen. Då jagar man upp sig, säger Olle
Byström.
Sedan rullar brandbilen i väg. Och det kan bli en färd på åtskilliga mil. I riktning mot Önskan, Aspeå eller Drömme. Eller till en trafikolycka vid Gålsjöskogen.
Det här gänget vet det mesta om hur vägnätet ser ut i området. Om inte platsen är känd får man använda kartan.
Ibland kan det
vara svårt att hitta vid skogsbränder eftersom det numera finns massor av skogsbilvägar. Det händer också att vi blir lotsade av skogsbrandflyget, säger Börje Näslund som har huvudansvaret för Sidensjös brandstation, inklusive administrationen.
Han är stationens vd som
någon i styrkan uttrycker det.
För fem sex år sedan var stationen nedläggningshotad, som vissa andra deltidskårer i kommunen. Men nu har det snacket tystnat. Förmodligen för att brandförsvaret behövs. Oavsett var man bor i kommunen. Och ju längre utryckningstid desto mindre är chansen att kunna rädda ett hus eller människoliv.
Vi får utbildning höst och vår för att kunna ta hand om skadade när vi är först på plats. Ibland är det någon som man känner. Och då kan det vara jobbigt. Åtminstone när uppdraget är avklarat och man kommer hem, säger Börje Näslund.
I snitt brukar det bli cirka 23 utryckningar per år. Hitills i år har styrkan varit ute 19 gånger. Och än är det inte dags för någon slutsummering. Allt handlar heller inte om olyckor och bränder. Man tar även hand om trygghetslarm.
Men där är vi längre ned i kedjan. Först går larmet till anhöriga och om ingen svarar till oss.
Även om det ingår en del unga i räddningsstyrkan så är flertalet
äldre. Men längre än till 60 års
ålder får ingen vara med.
Sammansvetsat gäng
Regelbundet får alla genomgå tester av olika slag som visar hälsotillstånd, kondition och kunskap.
Ju äldre man blir desto oftare sker testerna. Och det är bra att få hälsan kontrollerad. Resultatet jämförs sedan med föregående års siffror, säger Torbjörn Westin som ingått i styrkan sedan 1983.
För att hålla kunskaperna vid liv har man övning var 14:e dag. Och då finns samtliga på plats. För när det gäller måste alla veta vad de ska göra.
Det här är ett sammansvetsat gäng, som inte bara tar sina uppgifter på största allvar utan även kostar på sig att ha trevligt tillsammans.
Det kan vara värdefulla egenskaper när larmet går. Och det kan det göra när som helst.

KJELL E HÄGGLUND

Annons
Annons
Annons