Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helena 45 fick diagnosen ADHD

/
  • Helena Vigerlund och katten Blomman, som hittades på en soptipp.
  • Helena Vigerlund på sitt kontor, där hon målar och surfar på internet. Kanske blir det också en bok snart om hennes liv.
  • Helena Vigerlund har levt ett tufft liv.

Helena Vigerlund i Bredbyn var nästan 40 år när hon fick veta att hon hade ADHD. Innan dess hade hon levt ett liv fyllt av droger och kriminalitet.

Annons

Helena Vigerlund var fyra år när hon och familjen kom till Sverige från Finland i slutet av 60-talet. Med skoltiden kom mer och mer bekymmer.

– Jag var tyst och inåtvänd – och hade svårt att ta till mig det jag skulle lära mig, säger Helena Vigerlund, som i dag är 45 år och bor i Bredbyn.

Helena kämpade sig i alla fall genom grundskolan. Men betygen blev sämre och sämre – och i stället för läxläsning valde hon i stället att umgås med kompisar.

– Jag började gymnasiet, fick anorexia och började använda alkohol. Allt blev så intensivt. Det var bekvämt att umgås med de som festade mycket, säger hon.

Men alkoholen lindrade inte det oroliga i Helena tillräckligt och i 20-årsåldern provade hon för första gången amfetamin.

– Det gav först en positiv effekt. Jag blev lugn och kreativ, det kändes som att öppna upp huvudet. Det kändes som lyckan var gjord, säger hon.

Följden på sikt av amfetaminet blev dock allt annat än positiv och som för många andra ledde bruket vidare in till andra droger. Samtidigt visste Helena hela tiden att det var någonting som inte stämde – men vad?

– Jag hade naturligtvis behövt veta att jag hade ADHD och att jag behövde medicinera för det, säger hon.

I stället blev det en jakt på droger, kriminalitet och förnedring. På vägen följde även dödshot, skyddad identitet och otaliga kontakter med polis, sociala myndigheter, psykologer och läkare.

Emellanåt har hon dock arbetat, men sedan har det efter en tid slutat med droger och inblandning av sociala myndigheter, polis och behandlingshem.

Efter några år fick hon lägenhet och skulle studera på Komvux. Det slutade med ett städjobb, en drogsväng till och till slut ett nytt behandlingshem i Uppsala.

– På behandlingshemmet i Uppsala kom vändningen. Det hade gått så långt att jag själv nästan hade gett upp. Men jag fick träffa en läkare, en professionell psykolog och jag fick en utredning där det konstaterades att jag hade ADHD. Efter det fick jag lära mig medicinera i stället för att knarka.

Sedan dess har hoppet och livsgnistan återvänt för Helena, som har bytt senaste bostaden i Köping mot ett helt nytt liv i Bredbyn med man, villa, internet och katter.

– De flesta har säkert försökt göra sitt bästa för mig, men hade jag diagnostiserats tidigare kanske livet blivit annorlunda. Men nu känns det som allt är på väg att falla på plats, säger Helena Vigerlund, som väntar sitt första barn och dessutom hoppas kunna förverkliga drömmen om att skriva en bok om sitt liv.

Annons
Annons
Annons