Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Granbedömning

+
Läs senare

Jag har varit ute på sedvanlig granbedömningsrunda. Och alltså känt det som jag inbillar mig att ovanstående domare känner sig ibland...
Eftersom jag själv är lagd åt Disney-granshållet ni har väl sett Tingeling (tror jag den lilla fén heter) sätta sprutt på granen i upptakten till julaftonens Kalle Anka-timme så är min uppfattning att julgranen, vare sig den står i mitt vardagsrum eller på offentlig plats, ska vara grön, mullig, symmetrisk. Och naturligtvis glittra så det gör ont i ögonen.
Det där sistnämnda måste jag tyvärr bortse från. Här i Örnsköldsvik får man tänka sig glittrandet på utomhusgranarna. Det är liksom inte läge för julgransflärd i dessa bistra ekonomiska tider.
Elller...?
Skämt å sido, men nog skulle det se ut om det hängde kulörta glaskulor och glitterband i de kommunala julgranarna. Det skulle med till visshet gränsande sannolikhet locka ännu fler klåfingriga till sabotage än de där intelligensbefriade typerna som ger sig på granen i Sund (tror jag det är) och klipper elkablar och krossar lampor. Inte bara en gång!
Så kul, så kul, killar!
En svår konst
Nej, vi får nöja oss med kommunalgranen som den är och de belysningar som i bästa fall hänger som de ska. För det ska ni veta, kära läsare, att konsten att hänga lampslingorna snyggt är det inte så många som behärskar. Har vi insett nu!
Jag funderade på hur det kan gå till när ena sidan av granen lyser som bara den medan den andra vilar i mörker eller näst intill.
Kanske är det så att gubbarna som reser barrträden och ser till att de står stadigt och helst i lodlinjen, därpå sätter sig i bilen och drar iväg. För att sedan, efter några hundra meters körning, slå sig för respektive panna och: jäklar, vi glömde belysningen!
Störtar tillbaka, sliter fram lampslingorna, gör som cowboysarna gjorde, avlossar ett och annat lassokast mot granen och kör vidare...
Förlåt, snälla granbyggnadsansvariga, men jag kunde inte låta bli att skämta en smula. Annars hade det ju inte blivit något kul med den här julgransbedömningen.
Fin årgång!
För det ska ni veta att hade det bara handlat om att bedöma skönheten hos den enskilda granen, befriad från allt ljus, glitter och bjäfs, så hade det blivit lite enahanda, om man säger så. Ett faktum är att ska någon svensk kommun slå kommunalgranskvaliteten i Örnsköldsvik så ska det mycket till!
För den som likt skrivaren är ute efter att finna fem fel så är det snudd på kört! Här vimlar det nämligen av gröna, mulliga, grenrika, tjockbarriga individer ur vårt pursvenska granbestånd. Man får intrycket är här står bara solitärer, jag menar såna där som fått stå och växa till sig i ensamt majestät utan störningar från omgivande växtlighet.
Men skam den som ger sig. Nog ska vi väl kunna notera en och annan skavank hos bedömda granexemplar! Inte ska gransansvariga slippa undan helt den här gången heller, den saken är klar.
Men kritiken blir mild, mycket mild. Förjulsstämningen har nämligen gripit även den vassögde bedömaren trots gråvädret som kan kvadda det gladaste sinne. Fy för den lede med en svart förjulsvinter!
Misslyckad utflykt
Lägg förresten märke till att vi gjort en liten utflykt i år. Till Bjästa. En herre ringde, bönade och bad att vi skulle ta oss en titt på granen där i centrum. Vi inbillade oss att den skulle se ut som en viss potentat men så var icke fallet. Den var lika snygg som alla andra granar vi besiktigade...
Beslutet att lämna centralorten för en gångs skull gav alltså inget napp om det nu var så att vi var på jakt efter en riktig fuling i granfloran...
Ta er en titt på uggleflödet skala 1-5 under bilderna av de kommunala granarna.
Nytt rekord! ROBERT HÄGGQVIST

REDAKTIONEN

Annons
Annons
Annons