Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Från katastrof till idyll

Calle Söderlind bor sedan ett halvår tillbaka i ett nybyggt hus tillsammans med sin fru Heléne, barnen Linn och Lovisa. Sonen Jonas, som tidigare åkte flyg för att hälsa på pappa i Uppsala, har fått en kortare resa från sin bostad i Domsjö.

Familjen, en ung barnfamilj, tillhör en grupp inflyttare som kommunen efterfrågar. Men flytten skulle inte ha blivit verklighet om inte trafikolyckan drabbat dem den 8 december 1997.
Jag hade stannat på Valhallavägen då jag blev påkörd av en långtradare. Klockan var tjugo i tre och jag hade bråttom, var på väg till Slussen för att göra en tenta klockan tre. Jag tog mig till jobbet och gjorde tentan innan jag ringde till akuten och där blev de ju inte så glada, säger Calle Söderlind.
Kollisionen med långtradaren förändrade Calle Söderlinds liv. Från en heltidsarbetande regionchef inom handeln med ansvar för 15 stormarknader till ett liv som ung sjukpensionär. En omtumlande förändring som inte var omedelbar utan kom successivt.
På den tiden var jag aldrig hemma, jag jobbade 60-80 timmar i veckan. Det har jag gjort sedan vi träffades, säger Calle Söderlind och sänder en kärleksfull blick till sin hustru.
Innan olyckan hade du aldrig varit sjukskriven, inflikar hon ömt och medlidsamt.

KANSKE TUR
I stället för omedelbar och fullständig sjukskrivning fortsatte Calle Söderlinds yrkesliv och arbetstempo att prägla familjens vardag ytterligare ett år. Värk med tillhörande sömnsvårigheter kunde inte få honom att släppa taget om jobbet.
Sjukskrivning fanns inte, det existerade bara inte. Jag jobbade och åt värktabletter, men sedan sa både kroppen och Heléne ifrån. Samtidigt tror jag att det var bra att jag fortsatte att jobba tills det bara inte gick längre. Det har gjort att jag inte saknar jobbet lika mycket och har fått distans till hur vansinnigt det var att jobba så mycket.
Trots nackskada, skador på ländkotor och kronisk smärta ler Calle Söderlind mot livet i dag.
Jag var en arbetsnarkoman och karriärist. Det var kanske tur att jag blev påkörd, annars hade jag nog jobbat ihjäl mig.
Olyckan blev också den utlösande faktorn till att Calle Söderlind, född och uppvuxen i Docksta, blev en hemvändare som tog familjen med sig.
Hade inte olyckan hänt hade vi nog aldrig funderat på att flytta hem. Jobbet som jag hade går inte att få här, och löneläget är ett annat.
Familjen har på det knappa halvår som gått sedan huset kommit på plats börjat finna sig tillrätta. Heléne trivs med bergen och skogarna, den gamla sjöboden vid viken, och sina planer på ett finsnickeri i garaget. Linn och Lovisa fortsätter med ridningen och Jonas är nöjd med att ha pappa på närmare håll.
Vi har haft tur. De flesta som blir så skadade att de inte kan jobba har inte de här möjligheterna. Nog ska jag hitta min plats i livet, säger Calle Söderlind.



BODIL RESARE

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons