Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Experten om tiggarligor: "Inget tyder på att det är så"

Att det finns tiggarligor i Sverige är en myt.
– Det är lätt att slänga ur sig sådana luddiga uttryck när man inte vet bättre, säger Michael Anefur (KD), regeringens hemlöshetssamordnare.

Annons

I drygt två år har Kristdemokraten Michael Anefur fungerat som regeringens nationella hemlöshetssamordnare. I den egenskapen har han på nära håll följt de människor, som successivt sökt sig norrut i Europa för att försöka tigga ihop pengar.

– För några år sedan gav jag inte tiggarna några pengar. Det gör jag nu och har jag inga kontanter brukar jag i alla fall titta dem i ögonen och säga hej. Bara det gör många glada, säger han.

Att det rör sig om kriminella ligor, som ligger bakom, tycker Michael Anefur är ett tecken på den dåliga kunskapsnivå många svenskar har.

– Det är så lätt att slänga ur sig. Jag har pratat med alla stora frivilligorganisationer, polis, rikskrim och de som jobbar med samordning för att motverka människohandel – och inget tyder på att det är så.

*** I MORGON: Möt den romska familjen Stamgagiu och läs om deras historia ***

Samtidigt säger Michael Anefur att man aldrig kan svära sig fria från att det kan finnas någon enstaka liga, men att det då finns lagstiftning mot just det fenomenet.

Enligt Michael Anefur kommer de flesta tiggarna från Rumänien och ungefär 80 procent av dem är romer.

– Den ekonomiska krisen har gjort att de sökt sig norrut i Europa, mot Norden och länder som Tyskland och Holland.

– Först kom de till Stockholm och sedan har det spritt sig över landet. Oftast stannar de två, tre månader – och 70-80 procent av det de samlar in skickas till barn och familjmedlemmar i hemlandet.

Michael Anefur säger att det tyvärr också sprids fördomar, typ att de har fina bilar och mobiltelefoner.

– En mobil är ingen lyxgrej i dag och numer kan de ringa hem för nio öre i minuten – och tycker man att en Mercedes från 1974 är lyx – ja, då vet inte jag.

– Människor lägger mycket energi på sådant de bara tror, säger han.

Han säger också att i romsk kultur funkar det som så att det alltid är en person, som ett par gånger under dagen, samlar in pengar – som sedan fördelas rättvist.

– Svenskar förstår nog inte från vilka vidriga ställen en del av de här människorna kommer. Vissa bor i kojor på soptippar och tillhör inte samhället. Har man inte, som romerna, tillhört samhället på 300 år, då har man det svårt.

– Jag hoppas att frivilligorganisationerna och kyrkan i Örnsköldsvik hjälper till – och att kommunen kan ge de som stöttar ekonomiska medel.

– Det är så man måste göra när det handlar om EU-medborgare. Social turism existerar inte och de har inte rätt till det svenska välfärdssystemet.

För att ge perspektiv till debatten och vad det handlar om, säger Michael Anefur till sist:

– Vad skulle få dig att lämna Örnsköldsvik och resa genom halva Europa i en trång och gammal bil, för att sedan sitta på en gata i Bukarest och hoppas på att människor ska skänka pengar?

– De här människorna har gjort den resan, säger han.

Annons
Annons
Annons