Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erland Årets älgjägare

BREDBYN. I år hade han sin åttionde älg på kornet. Bössan var osäkrad och fingret på avtryckaren. Men så sänkte han vapnet. Erland Westman bedömde att det inte var ett hundraprocentigt säkert skott och lät därför älgen löpa. I onsdags fick han mottaga ÖA:s utmärkelse Årets älgjägare.

Annons

Erland Westman har inte missat en älgjakt sedan 1953, men det var nära ett år.
Han var inkallad till ett repmöte och det sammanföll med de två veckor som älgjakten var begränsad till på den tiden.
Jag sökte uppskov men fick avslag.
Men han gav sig inte utan ansökte om uppskov en gång till och skickade med ett intyg på att han behövdes hemma för att sköta gården och då gick det igenom. Därmed var jakten räddad.
Men det var inte det året som han fällde åtta älgar, vilket är hans rekord. Sammanlagt har han fällt 79 älgar. Det kunde blivit 80 jämt men det jubileet får vänta tills nästa år.
Jag kunde tagit den i år men avståndet var lite långt. Jag hade osäkrat men det var inte rätt läge.
Så tills nästa älgjakt får Erland Westman vara nöjd med att ha blivit utsedd till Året älgjägare i Örnsköldsvik, och av reaktionen att döma när han mottog utmärkelsen var det en fullgod ersättning.

INTRESSET VÄCKTES TIDIGT
Erland Westman har jagat i stort sett under hela sitt liv. Det var tack vare hans farfar som jaktintresset kunde blomma upp. Han var själv en inbiten jägare som tog med sig bössan till skogs vare sig det var jakttid eller inte. När Erland Westman var tolv år fick han och en kamrat låna var sitt hagelgevär av farfar för att gå på småviltsjakt.
Vi hade dåligt ställt så vi köpte en ask ammunition och delade på, säger han och berättar att järparna de sköt såldes och sedan kunde de köpa var sin ask ammunition.
Småvilt var länge det som enda som Erland Westman jagade men 1953 debuterade han i älgjakten, som sedan dess varit det stora intresset. Själv säger han att han drabbats av jaktsjuka.
Det är någonting i kroppen, säger han.
Och det är ett intresse som sträcker sig längre än till att bara gå ut i skogen och skjuta älg. Erland Westman har genom sitt engagemang bidragit till både säkrare och humanare jakt.

DOKUMENTERAT JAKTEN
Han har varit med och startat en jaktskytteklubb, där jägare bland annat genomför skjutprov. Även när det gäller hygienen vid slakt har han varit en föregångare, bland annat genom att ta fram en instruktion för hur man ska handskas med det fällda djuret.
Erland Westmans noggrannhet går inte att ta miste på. I ett par pärmar finns hela hans jakthistorik dokumenterad. Varje älgjakt är noggrant bokförd år för år.
Vad tycker han då utmärker en bra älgjägare?
Att man har förståelse för viltet. Har god kännedom om vapnets beskaffenhet och riskerna. Och att man är väldigt försiktig när man går i skogen, säger han.
Även om jakten genom åren gett mest angenäma minnen så finns exempel på motsatsen. Erland Westman har större delen av sitt jaktliv jagat med hund.
Under en jakt fick hans hund upp en stor älgtjur som den skällde på, berättar han. Det bar sig inte bättre än att tjuren fick in en spark på hunden så att den flög ett par meter. Dock gav sig inte hunden utan kom tillbaka och skällde på älgen så att den kunde fällas. Året därpå var Erland Westman ute på jakt med samma hund. Men då var något annorlunda.
Efter att ha spårat en älg blev hunden som förbytt. Den skällde som en vansinnig och släppte ingen intill älgen. Det hjälpte inte att Erland Westman försökte lugna den. Istället flög hunden på honom. Han fick upp armen som skydd men hunden högg honom i handen så att senan till långfingret gick av.
Över radion tillkallade Erland Westman en jaktkamrat och bad denna att avliva hunden, för han ville inte riskera att någon annan i laget råkade illa ut. Men kamraten sa att han inte klarade att skjuta hunden.
Så jag fick göra det själv, berättar Erland Westman. Och då rann tårarna.

SKADADES AV SPARK
Förklaringen till hundens beteende fick han av en veterinär som sa att hunden antagligen fått en hjärnskada när den blev sparkad av älgen.
Annars har just samspelet med hunden varit en stor del av behållningen med jakten för Erland Westman.
När man går med hunden, det är det som är roligast, säger han.
Tjusningen med jakten tycker han är när han smyger fram och fäller djuret på ett humant sätt.
Det har hänt att jag misslyckats om det varit ett dåligt läge och kulan tagit en kvist och ändrat riktning. Det har hänt. Men jag försöker alltid göra det snyggt. Kaj Glännestrand

REDAKTIONEN

Annons
Annons
Annons