Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det svarta fårets berättelse

/
  • Gert Andersson var tonåring på 70-talet. Han kände ett ständigt utanförskap och var sämst i allt. För tio år sedan blev han utredd och lever i dag med diagnosen adhd.

Gert Andersson var ett svart får. Med ettor i alla ämnen och en känsla av att vara sämst i allt, kunde hans liv ha gått rakt utför. Med egen kraft vände ändrade han riktning, och i dag reser han runt och berättar om livet med adhd.

Annons

Gert Anderssons liv har varit trassligt. I uppväxtmiljön på 70-talet fanns bråkande föräldrar och själv klarade han inte av mycket i skolan. Han läste dåligt, skrev dåligt, kunde inte räkna och var klumpig i idrott. Han kände att han var sämst i allt, och som elvaåring umgicks han med självmordstankar.

– Att då ha en mamma med empatiproblem var inte lätt, jag blev både fysiskt och psykiskt misshandlad hemma, berättar han.

Men av mormor fick han hjälp och stöd, kalaspuffar och vänliga ord. Hon gav honom tid att sakta men säkert lära sig den traggliga multiplikationstabellen. Han blev en överlevare och i dag reser han runt för att i riksförbundets Attentions regi prata om livet med ett neuropsykiatriskt funktionshinder.

För tio år sedan fick han diagnosen adhd. Då var han 40 år.

– Ibland hör man att diagnos betyder stämpling. Men jag ser det inte så, jag tycker det är en beteendebeskrivning, säger Gert Andersson.

– Att ha ett neuropsykiatriskt funktionshinder innebär inte att man är dum eller obildbar. Men mognadsmässigt kan man dra bort 30 procent av sin ålder, där är man. Och det går att träna upp hjärnan.

Annons
Annons
Annons