Annons
Annons
Annons

Linda utan sjukpenning i snart två år

Alltid ont, svårt att minnas, ständigt på helspänn och fyra experter som intygar att hon inte orkar jobba. Det hjälper inte. – Jag orkar inte med min egen rehabilitering när ekonomin är så dålig, förklarar Linda Börjesson, ännu en i raden som fått nej av försäkringskassan.

Familjen Börjesson i Ullånger känner av den stramare tolkningen av rätten till sjukpenning mycket påtagligt.

Från hösten 2005 har Linda varit sjukskriven för en pisksnärtskada i nacken. Men sedan maj 2007 har hon inte fått en krona i ersättning.

– Jag har smärtor jämt. Jag tar smärtstillande dygnet runt. Annars går det inte. Och på grund av smärtan får jag svårt med minnet och koncentrationen.

Allt började med en trafikolycka i april 2005. Fjorton dagar senare var hon tillbaka som barnskötare. Nacksmärtorna kom efter hand.

– Jag jobbade på, och blev sämre och sämre. Det slutade i kollaps och i september det året blev jag helt sjukskriven.

2007 tyckte plötsligt försäkringskassan att Linda kunde jobba igen och sjukpenningen drogs in.

Linda har intyg från flera håll, bland annat smärtläkare i Sollefteå, Alfta rehabcenter, rygginstitutet i Sundsvall och rehabiliteringskliniken i Härnösand. Hon sjukskrivs av sin distriktsläkare som också hänvisar till den samstämmiga expertbedömningen att arbete inte är möjligt.

Försäkringsläkaren på försäkringskassan håller inte med. Den springande punken tycks vara bristen på "objektiva fynd", i klartext att skadan inte syns på röntgen.

– Objektiva fynd finns troligen inte heller hos alla som lider av utbrändhet, psykiskt sjukdom eller depression. I stället idiotförklarar man nu fyra andra läkare.

– Det skrämmande är att Linda inte är ensam heller om detta moment 22. Vad är fel i systemet? undrar maken Simon Börjesson.

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons