Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Kvartsgruvan inget för halvfigurer – Arvid slet värre än en straffånge

/
  • Arvid Vestin visar det stora gruvhålet med dess branta väggar. Här jobbade han för 50 år sedan.
  • Kvartsen förvarades i den här
  • Arvid Vestin saknar inte det enorma slitet i gruvan. Men lönen, 4 kronor och 50 öre i timmen, var inte så tokig på den tiden.
  • I de här korgarna av metall samlade Arvid Vestin och hans arbetskamrater för hand upp kvartsen som de brutit loss ur berget.
  • Kvarts från gruvan.

Ett annorlunda utflyktsmål är den sedan länge nedlagda kvartsgruvan i Äskja, utanför Ullånger.
Kvarlämnade rostiga redskap, högar av skrotsten och ett enormt vattenfyllt gruvhål vittnar om forna tiders slit.

En av de som en gång arbetade vid kvartsgruvan i Äskja är 83-årige Arvid Vestin. Han krossade sten i mitten av 1950-talet.

– Jag är nog den sista av de som arbetade i gruvan som fortfarande lever, säger Arvid Vestin.

Han var 23 år när han fick jobb med kvartsbrytning. Arvid var förstås glad över arbetet men minns också att det var oerhört fysiskt tungt. Han fick själv skador i ryggens diskar som han känner av än i dag. Det är inget arbete han saknar.

– Det jobb vi gjorde, mycket för hand, skulle man inte ens skicka straffångar på i dag. Man jobbade krokig, framåtböjd, en dålig arbetsställning. Men jag fick 4 kronor och 50 öre i timmen och det var faktiskt ett av de bättre betala arbetarjobben häromkring.

Arvid berättar att när han började hade man redan gått ifrån att manuellt krossa sten, handskrädda, med borr och slägga som tidigare. Berget sprängdes med dynamit. Som mest laddningar på fem sex kilo.

– Men sedan skulle vi för hand slå bort föroreningar som fältspat och lasta kvartsen för hand i metallkorgar på botten av gruvhålet. "Skräpet" fick gubbarna dessutom köra bort för hand med vagnar som gick på räls.

När han jobbade vid gruvan sköttes arbetet av en handfull män, alla äldre än honom själv. Man jobbade bara dagskift.

Den krossade kvartsen lades i en byggnad, "ficka", där man sedan hämtade stenen med lastbil. Resterna av byggnaden står kvar än i dag.

– Sedan kördes kvartsen med lastbil till Ljungaverk. Under den här perioden var det en väldig efterfrågan på kvarts.

Han visar oss runt på platsen, till gruvhålet, resterna av byggnaderna och skrotstenstippen.

Arvid jobbade några år under epoken 1955–1966, när det bröts 27 000 ton kvarts för Fostatbolaget, Kema Nord. Där användes kvartsen för att framställa kiselmetaller vid Ljungaverk.

Gruvan har funnits mycket länge, enligt vissa uppgifter började man bryta här redan i mitten av 1600-talet. Men driften har gått i perioder. Innan Fostatbolaget hämtade kvarts var det Vargöns AB som under åren 1941–1949 hämtade 30 000 ton kvarts för smältverket i Porjus. Då kördes kvartsen med lastbil till Sprängsviken och sedan med tåg till Porjus.

I dag är gruvhålet vattenfyllt och på flera sidor omgärdat av höga branta väggar.

– Jag vet att det en gång sattes upp ett staket som skydd, men det verkar inte finnas kvar. Därför måste den som letar sig hit vara mycket försiktig och det lär nog ha trillat ner ett och annat djur under åren.

Arvid Vestin utesluter inte att brytning återigen kan bli aktuellt någon gång i framtiden.

– Jag minns att en geolog berättade att han trodde att den stora förekomsten av kvartskroppen ligger på södra sidan av Ullångersfjärden. Men jag vet inte om någon letat.

Till gruvan tar man sig på knaggliga grusvägar. Kör från Ullånger mot Getberg och vik till höger strax innan byn Bölen. Håll sedan till vänster när vägen delar sig så dyker skrothögarna med sten upp efter någon kilometer. Gruvhålet ligger dolt något tiotal meter in i skogen till höger. Men var försiktig och ramla inte ner.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons